Fackförbundet JHL har erbjudit inkvartering i Vanda till fyra kvinnor med barn som flytt undan kriget. De är redan ivriga att arbeta.
Charkiv, Kramatorsk, Mariupol, Mykolajiv, Tjernihiv, Zaporizjzja.
Få finländare kände ännu för ett par veckor sedan till dessa ukrainska städer. Nu har de etsat sig i tankarna på dem som följer vad som händer i världen. Alla dessa städer har utsatts för de ryska truppernas anfall och våldsdåd i Ukraina.
Charkiv i östra Ukraina är en av de värst utsatta. Tusentals invånare har flytt till landets västra delar och till olika håll av Europa.
Fyra kvinnor och deras barn har flytt från Charkiv till Kivistö i Vanda. De är kusinerna Ganna Lugova, Olena Vorobyova och Oksana Kichko samt Olenas mamma Galina Kozlova.
– Vi är väldigt tacksamma över att ha fått ett hem för våra barn. I den här situationen är det det bästa möjliga, säger Lugova.
Bor i förbundets lägenheter i Kivistö
Tacket riktar sig till fackförbundet JHL, som har inkvarterat ukrainarna och deras fem barn i sina hyreslägenheter i Vanda. De relativt små lägenheterna hade hunnit vara utan hyresgäster ett bra tag innan de flyttade in.
Ukrainarna betalar endast för elen de använder. I övrigt har lägenheterna avgiftsfritt överlåtits till familjerna tills vidare.
– Vi vill inte orsaka onödig stress med några tidsbegränsningar i en situation som annars också är ångestväckande, motiverar JHL:s ekonomichef Jan Saarinen.
Möbler, matlagnings- och städredskap och andra tillbehör har donerats till lägenheterna.
Lägenheterna var omöblerade, men tack vare donationer finns där nu möbler, kärl, matlagnings- och städredskap och andra nödvändiga vardagstillbehör. Kusinernas släktingar i Finland och deras bekanta har till och med donerat ett par tvättmaskiner.
Lugova, Vorobyova och Kichko har också hämtat mat och kläder från hjälpstationer i Kyrkslätt och Kervo. Stationerna upprätthålls av medborgare, och har grundats för att hjälpa flyktingarna från Ukraina.
– Det är hemtrevligt och lugnt här. Man behöver inte vara rädd för bombningar, säger Lugova.
Maken stannade vid fronten
Ganna Lugova och Olena Vorobyova samt deras barn Roman, Liza, Valeri och Maksim kom till Finland den 11 mars.
– Vi flydde från Charkiv ungefär en vecka tidigare. Före det hade vi tillbringat sex dagar i bombskyddet i en källare. Vi var tvungna att åka för barnens skull, berättar Lugova.
Hennes, Romans och Lizas resa till Lviv i västra Ukraina skedde med makens arbetsbil. Vorobyova reste med tåg till Lviv med sina söner Valeri och Maksim. Där möttes familjerna, och frivilliga hjälpte dem till gränsen till fots.
– Vid gränsen måste vi köa i fyra timmar i kylan. Det var grymt för barnen, berättar Vorobyova.
– Jag vaknade tidigt av ljudet av explosioner. Mamma ringde och berättade att nu är det krig.Oksana Kichko
Från polska sidan av gränsen fortsatte resan i en smockfull buss till Warszawa, och därifrån med Finnairs flyg till Finland.
– Finnair ger 95 procent rabatt till ukrainare som flyr kriget. Det var till stor hjälp, tackar Lugova.
Till Finland kom de med endast ett par resväskor och ryggsäckar. De käraste måste de lämna i Ukraina: Vorobyovas make försvarar sitt land i Charkiv. Lugovas man arbetar i Lviv, men föräldrarna bor fortfarande i Charkiv.
– Pappa ville inte åka hemifrån och mamma ville inte lämna pappa. Vi är väldigt oroliga för dem.Ganna Lugova
– Min pappa ville inte åka hemifrån och mamma ville inte lämna pappa. Jag har kontakt med dem morgon och kväll per telefon, men vi är väldigt oroliga för dem, berättar Lugova.
Efter att de ryska trupperna drog sig ur huvudstaden Kiev flyttades krigets tyngdpunkt till andra delar av Ukraina. Myndigheterna rekommenderade i början av april alla invånare i Charkiv och dess närhet att snabbt lämna sina hem och fly.
Med hjälpbuss till Finland
Oksana Kichko arbetade som produktionsdjursveterinär för ett fjäderfäföretag i Mariupol när kriget bröt ut.
– Jag vaknade tidigt den 24 februari av ljudet av explosioner. Mamma ringde och berättade att nu är det krig, minns hon.
Kichko hade tur, eftersom hennes arbetsgivare omedelbart transporterade alla arbetstagare till Charkiv med företagets bilar. Ett par dagar senare hade det varit för sent, eftersom Ryssland nästan oavbrutet har attackerat staden med kanoner och missiler.
När den finskspråkiga versionen av den här texten publicerades den 12 april 2022, hade Mariupol varit belägrad i över en månad. De ryska trupperna hade stoppat de flesta försöken att evakuera befolkningen.
– Människor har blivit kvar under ruinerna, och man har inte kunnat hjälpa dem eftersom alla räddningsredskap har förstörts, sörjer Kichko.
Från Charkiv reste Kichko och hennes dotter Ulyana med tåg till Lviv, sedan med tåg till Polen och till slut till Helsingfors med en finländsk hjälpbuss och båt. De anlände till Finland den 16 mars.
Har en arbetsplats men inget arbetstillstånd
Det mänskliga psyket är märkvärdigt. Det arkiverar sorg och oro, och alltid ibland stiger de upp till ytan. De vuxnas tid och uppmärksamhet i det nya landet fylls dock mest av deras aktiva barn och av att hålla vardagen igång.
Broilerbitarna blir småningom färdiga i ugnen, och Lugovas vardagsrum fylls av ett glatt sorl.
– Släktingar som bor i Finland har hjälpt oss mycket. I synnerhet vill jag tacka min syster Nataliya German och hennes familj. Utan dem skulle vi inte klara oss, säger Ganna Lugova.
Ukrainare som flytt kriget får bo visumfritt i Finland i tre månader. De har också rätt till tillfälligt skydd.
Med hjälp av German har flyktingarna skött ärenden med polisen och Migrationsverket och ansökt om skydd. Först efter ett positivt beslut om skydd har de tillåtelse att arbeta i Finland.
– Jag skulle ha en arbetsplats på en finländsk hönsfarm, men har inget arbetstillstånd, beklagar Kichko.
Efter intervjun fredagen den 8 april blev det lättare att få arbetstillstånd. Inrikesministeriet och arbets- och näringsministeriet beslutade att de som ansökt om tillfälligt skydd har rätt att arbeta genast när ansökan är inlämnad.
Ukrainare som har ansökt om skydd behöver alltså inte längre vänta på ett beslut, utan det räcker med ett intyg om att ansökan har registrerats. Intyget får man från polisen eller gränsmyndigheterna. De som redan har ansökt om skydd kan be om intyget från Migrationsverket.
Dagis först på hösten
Hittills har över 16 000 flyktingar från Ukraina ansökt om internationellt skydd i Finland. En del har inkvarterats i flyktingförläggningar och en del bor i privat inkvartering.
Alla asylsökande har rätt till mottagningspenning, som betalas av flyktingförläggningarna. Eftersom förläggningarna är överhopade väntar de fyra intervjuade fortfarande på sin mottagningspenning. Bidraget är anspråkslöst, cirka 200–300 euro per månad. Den exakta summan beror på antalet barn och huruvida den sökande betraktas vara ensamförsörjare.
Nataliya German har bott ett tjugotal år i Finland. Hon är överraskad av den långsamma finländska byråkratin.
– Det är redan över en månad sedan kriget bröt ut, och man har fortfarande inte lyckats anpassa tjänsterna till situationen, förundrar hon sig.
Också 15-åriga Romans förberedande studier för gymnasiet har fördröjts, så han har tid att sitta hemma och spela på datorn under dagarna. Det yngsta barnet är 2-åriga Maksim, som får börja i dagis tidigast om fyra månader. De andra barnens förskola börjar antagligen först nästa höst.
Barnen leker krig
Ganna Lugova hade en egen juristbyrå i Charkiv. Olena Vorobyova arbetade som kundrekryteringschef för ett tyskägt företag.
Vorobyova tänker söka arbete i Finland så fort sonen Maksim kan börja i dagis.
Lugova vill också arbeta så länge som hon är i Finland.
– Jag vet inte ännu med vad, men någonting vill jag göra.
De drömmer dagligen om att kriget ska vara över och om att återvända hem. Rysslands president Vladimir Putin vill kvinnorna inte överhuvudtaget offra några tankar åt.
– Vi har aldrig varit så intresserade av vad som händer i Ryssland. Varför lägger sig Ryssland i det självständiga Ukrainas angelägenheter, undrar Vorobyova.
Är ukrainarna rädda att Putin ska attackera Finland också?
– Knappast väl ändå, när Finland har en så vacker statsminister, skämtar Lugova.
Sedan blir hon allvarlig. Det är fortfarande svårt för henne att begripa att det är krig i Ukraina.
– När vi vaknade av de första explosionerna trodde min man att de var fyrverkerier.
Barnen har reagerat på den konstiga situationen på sitt eget sätt.
– De leker krig, packar väskorna och säger att nu ska vi gå till bombskyddet.
Texten är en översättning av en finskspråkig artikel som publicerades 12.4.2022.